Jag är inte fin. Jag är inte populär.

Jag vet att jag inte har det där perfekta utseendet, den fina kroppen & det fina leendet. Men man är ju som man är, som man är född så man får försöka acceptera det.
Jag tar åt mej av kritik angående mitt utseende, fast det syns inte på utsidan. Jag säger "skit samma, han/hon får tyckaa vad den vill om mig" medans min insida gråter.  
Om man fick välja, skulle alla vara perfekta. Men nu kan man inte välja, så man får göra det bästa av situationen..
& tänka att det vackra kommer från insidan..